Therese Johaug är en professionell längdskidåkare – Norges kanske konstigaste jobb. Ju bättre du är på att åka skidor, desto bättre måste du vara på att hantera media. Therese hanterar press på båda områdena så till synes enkelt att vi vet vad hon är bra på, men vad är hon glad för?
Karriären som skidåkare är det viktigaste för henne nu, men alla löpare har ändå några frågor som vi skulle vilja ha svar på: Ja, hon vill springa ett maraton när hon har åkt klart, "bara för sakens skull", och om hon får möjlighet att springa 10 000 meter i EM så utesluter hon inte det.
– Visst hade det varit riktigt kul att springa EM, men mycket måste falla på plats för att jag ska få springa där också, säger hon ödmjukt. Kommer du ihåg säsongen Therese var skadad och inte kunde starta? Inte vi heller.
– Mycket av min framgång är att jag kan träna väldigt mångsidigt. Det är bra att åka mycket skidor och få lite variation, åtminstone vad gäller skador. Det är ingen idé att lägga ner en jäkla massa löpträning inför ett EM och så blir jag skadad och kan inte springa. Nästan alla löpare vet hur svårt det här är i verkligheten. Du har ett par nya skor, en spännande runda, våren har äntligen kommit – entusiasmen bubblar i kroppen och naiviteten fortsätter att pressa på även när logiken vet att det är för mycket.
Therese kontrollerar dessa bubblor, och att anpassa träningen är en säker mark för henne. Om det gör det lättare att förstå hur hon skapar motivation och sätter upp nya mål när hon vet vad det innebär.
Therese kommer att jaga dessa upplevelser långt efter att jakten på medaljer är över. Den där känslan som började långt innan prestationerna matchade.
– Det var att jag gillade att pusha mig själv och vara ute i naturen. – Det kanske har mycket att göra med att min farfar ofta var med mig på träningen, säger hon och ler.
Han kom och såg mig träna, och skröt mycket om mig och hur snabb jag var, så jag fick självförtroende. Sedan märkte jag att när jag tränade så blev jag bättre och bättre.
Hon blir fortfarande nervös i bilen på väg till varje skidlopp. Då är det nästan så att hon vill vända. Så fort hon kommer in på stadion tar rutinen och arbetet över. Helst, och för det mesta, kommer hon på så gott humör att hennes pojkvän kan ha stått en meter bort och hejat, men hon har ingen aning om var han har varit.
–Då är jag så in i mig själv, och i det jag gör. Han skämtar om att "det är ingen idé att jag kommer och tittar på skidtävlingar, det märker du inte, din idiot", säger hon lätt och skrattar.
Nu när hon är på väg att definiera vad hon är mest stolt över att ha uppnått, blir hennes röst lugn igen.
– Oj, det var lite svårt. Jag är lite stolt över att jag har lyckats jobba mig igenom saker, för det har inte varit lätt för mig. Jag var inte bra när jag var yngre. Jag var många minuter efter mina konkurrenter, och jag har aldrig varit en barnstjärna.
Jobbet som längdskidåkare är konstigt eftersom du aldrig kan stänga av det, inte ens på semestern. – Om det vore sommar och semesterstämningen nu vore det mest ultimata för mig kanske att resa upp till Lofoten med mina fjällkängor. Ta en vandring i bergen och upplev fantastisk natur, och avsluta sedan med att umgås med vänner på kvällen.
I slutändan belönar medaljer inte bara prestationer på banan, utan allt som ligger till grund. Modet att följa din passion, att stå ut med tuffa pass och svåra perioder. Therese är lika mycket någon som skapar glädje i rummet som hon är en hårt arbetande. Hon vet att känslan efter ett hårt intervallpass ger henne en skjuts där och då, men är också byggstenarna i ett långsiktigt projekt.
"Hårt arbete över tid ger resultat", säger hon.
Hon har ett jobb som går över i en livsstil där man måste släppa saker. Media kommer att ta citat ur sitt sammanhang och spränga dem, skidlopp kommer att gå dåligt och arbetsdagarna kommer att bli tuffa. Kanske är hon särskilt duktig på att skaka av sig, hitta tillbaka till den inre motivation och mästerskapsglädje som finns oavsett hur många startlinjer hon står på. Hitta entusiasmen och den goda känslan.
– Jag känner att det finns lika mycket roligt att göra på vägen. Att de upplevelserna betyder lika mycket som guld.