Race dag! Efter en lyckad "day before the day", inklusive gemensam shake out run, race brief och pasta party, var vi redo för race day i Lofotens vackra omgivningar. Jag började dagen som jag brukar när jag kör en tävling, med en kort promenad för att skaka ut benen. Nedre våningen i matsalen satt några personer redan vid frukostbordet och det kom så småningom fler. Bra stämning, men också en del nerver att upptäcka hos vissa människor. Jag var definitivt en av dem.

Vi bodde precis vid starten, så det var bara att strosa över till startområdet när skorna var snörda och löparvästen på. Torget myllrade av glada deltagare och allt var upplagt för en strålande dag i fjällen. Lite varmt, men vi kunde inte klaga på det fina vädret och strålande sol. Några minuter före start hälsade arrangören alla med ett samlat "trumrulle", och standarden för dagen var satt. 32 km och 1600 höjdmeter fördelat på två berg väntade oss!

Själv kör jag inte bergslopp så ofta, så min erfarenhet av sådana tävlingar är begränsad. Jag hade dock plockat upp några bra tips från våra erfarna löpare i Untold Movement de senaste dagarna, förutom att jag hade fjolårets star-struck-ögonblick i färskt minne. Planen i år var därför en lite mer konservativ öppning, med målet att ta sig över första berget så billigt som möjligt. Dessutom var jag tvungen att bli mycket bättre på att få i mig både vätska och näringsämnen på vägen än vad jag var förra året och jag hade gjort en tydligare plan för detta.

Kullarna upp till toppen av Matmora är den tuffaste delen av leden. Här klättrar vi från ungefär havsnivån upp till ledens högsta punkt på 790 meter över havet, vilket innebär en kontinuerlig stigning på nästan 800 meters höjd. Som en av arrangörerna så vackert sa: "Matmora är en målmedveten kvinna, och hon viker sig inte en tum." Vår kvartett slog häftiga sprickor upp i dalen, och den tuffa mentala kampen som alltid kommer mot slutet av ett lopp var definitivt igång. Den brutala klättringen lönar sig i en fantastisk utsikt på toppen, och den sista delen av leden är definitivt värd att lyfta blicken från dina egna skospetsar och ta in i omgivningarna.

För mig gick det faktiskt bra från början. Trots att jag var väldigt trött lyckades jag ta ett par placeringar och sprang in på 8:e plats, 10 minuter snabbare än förra året. Min kollega och vän Ola kom framför, så vi hade en rolig och spännande duell nästan hela vägen in i mål. Inte första gången och förhoppningsvis inte sista gången.

Stämningen i målområdet efter loppet var fantastisk. Fint väder, badmöjligheter, grillning och glada deltagare. Mitt intryck är att deltagare som deltar i bergs- och terränglopp är mer intresserade av upplevelsen och känslan av prestation det ger dem, än tid och plats. Det är något speciellt med att dela det du just har gått igenom med andra som också har kämpat igenom samma sak.