- Jag var faktiskt nygift och på min smekmånad, men hade blivit uttagen att tävla i världsmästerskapen och lyckades övertyga min man om att en endags "paus" i de fantastiska bergen skulle vara ett underbart tillskott till vår semester! Vi checkade därför in på ett litet vandrarhem långt upp i Bognancodalen med enkel spaghetti bolognese till middag tillsammans med det spanska landslaget och några andra mindre, internationella lag. På Klockan 04:45 ringde väckarklockan och vi strosade ner till matsalen och tog en croissant och lite müsli, gick igenom banprofilen och gjorde oss redo för loppet!

Skyrunning är en egen gren inom fjälllöpning där man springer på 2000 m. i tekniska fjällområden som innebär löpning i stenig och brant terräng. Sporten har funnits i decennier i Europa och är relativt ny i Norge, men idag har vi åtminstone ett par lopp som kvalar in till disciplinen; Lofoten Skyrace och Tromsø Skyrace. Det här var mitt fjärde skyrace och jag hade blivit uttagen utifrån förra årets fjärdeplats i Skyrace-EM i Portugal.

Vi var ca. 100 löpare vid starten i elitklassen så jag hade löpare runt mig hela tiden. Efter ca. Vid 13 km passerade vi den högsta punkten, Cima Verosso på 2443 m. Även om det fortfarande var tidigt på morgonen, hade massor av människor tagit vandringen till toppen, och jag var tvungen att ta mig igenom koklockor, klappningar och italienska hurrarop för att komma över det sista ägget till toppen. Därifrån böjde stigen abrupt nedåt, men jag lyckades få en skymt av de vassa bergen nära Zermatt och över nästa åsar skulle vi korsa. Helt magiskt! Över hälften av höjdmetrarna hade vunnits och jag bestämde mig för att öka farten mot nästa berg. Benen mådde bra och jag hade genomfört kostplanen med en Maurtengel per timme och vätska vid varje dricksstation. I det här loppet fanns det faktiskt 7 drinkstationer så det behövdes inte ha mycket extra i bältet. Jag spanade efter nya åsar, gärna de med långa hästsvansar, och plockade fläckar under de närmaste kilometerna. Uppför den sista stigningen fick jag jobba med huvudet, frekvensen och farten för att hålla de andra damerna jag precis passerat bakom mig. De sista fyra kilometrarna till mål gick utför och är alltid tuffa, men som tur var fick jag tag i ytterligare en löpare och lyckades hålla farten uppe. Till slut hörde jag ljudet från högtalarna och kunde runda kurvan tillbaka in på samma grusväg som vi hade börjat på. Det var en härlig känsla att springa in i målområdet med musik, hejarop och high-fiving med de andra löparna som också passerat mållinjen.

Jag slutade på 7:e plats, precis bakom svenska Sanna El Kott Helander på 6:e plats, med en tid på 3 timmar och 43 minuter och ännu en fantastisk fjälllöparupplevelse! Vi tillbringade resten av dagen i målområdet med nya och tidigare löparvänner från hela världen, lokal mat, musik och prisutdelningen, innan vi körde ner till Lago Maggiore och fortsatte vår smekmånad!

Hör mer om loppet och Sylvia i avsnittet "VM på smekmånad och kritisk fart" i podden I Det Lange Løp

Och vill du läsa mer om Sylvia kan du se vårt porträtt av Sylvia här.